I början av en relation vill vi ofta veta allt om den andra personen. Vi ställer frågor, lyssnar uppmärksamt och försöker förstå hur personen tänker och känner.
Med tiden blir mycket bekant. Vi lär oss hur vår partner resonerar och vilka samtal vi har haft många gånger förut. Ibland börjar vi förutse svaren, formulera våra egna repliker medan den andra pratar eller låta uppmärksamheten glida i väg.
Det behöver inte betyda att vi bryr oss mindre. Men vad händer när vi blir så vana vid varandra att vi slutar lyssna med samma öppenhet som tidigare?
Lyssna för att förstå
Vi tolkar ofta det partnern säger utifrån våra egna erfarenheter och förväntningar. Vi kanske uppfattar något som kritik och börjar försvara oss innan vi har förstått vad personen vill förmedla.
Att lyssna öppet innebär att lägga den egna inre dialogen åt sidan en stund. I stället för att förbereda ett svar, leta efter motargument eller komma med en lösning låter vi den andra tala till punkt. Vi ställer frågor för att förstå, inte för att bekräfta det vi redan tror oss veta.
Det innebär också att uppmärksamma känslan bakom orden. Du behöver inte hålla med om din partners perspektiv för att försöka förstå det och du behöver inte lösa varje problem som kommer på tal. Ibland vill din partner bara få berätta och bli tagen på allvar.
Utan lyssnande ökar avståndet
Om våra försök att dela tankar och känslor gång på gång möts av ointresse eller missförstånd kan vi till slut börja hålla tillbaka. Vi berättar mindre om det som oroar oss, engagerar oss mindre i samtalen och vänder oss kanske till andra för att få det känslomässiga utbyte vi saknar.
Samtidigt kan vardagen fungera fint. Vi samarbetar kring barnen, sköter praktiska sysslor och planerar framtiden. Ändå kan något väsentligt saknas i kontakten mellan oss.
Att leva nära någon innebär inte att vi automatiskt fortsätter att utveckla vår förståelse för personen. Människor förändras, och en relation behöver ge utrymme för att vi ska kunna upptäcka nya sidor hos varandra.
Mer ansträngning är inte alltid vägen framåt
Att läsa om hur vi kan utveckla vår kommunikation kan väcka en längtan efter en annan sorts relation. En relation där båda är engagerade, där samtalen får ta plats och där viljan att förstå varandra är ömsesidig.
Det kan också väcka sorg eller frustration om du under lång tid försökt förklara vad du saknar, bett om mer närvaro eller tagit initiativ till samtal utan att uppleva någon bestående förändring.
Då är det inte säkert att ännu ett kommunikationstips är vad du behöver. Du kanske redan vet vad som skulle få dig att trivas bättre och frågan kanske snarare är om du vill fortsätta försöka utveckla relationen tillsammans med just den här personen.
Ibland är det ett relationsråd som tydliggör skillnaden mellan den relation vi har och den vi önskar oss.
Börja med att observera
Nästa gång din partner berättar något, lägg märke till vad som händer hos dig:
Börjar du formulera ditt svar innan personen har pratat klart?
Utgår du från att du redan vet vad hen menar?
Försöker du förstå upplevelsen, eller går du direkt in i att försvara dig eller hitta en lösning?
Prova att lägga undan telefonen och att ställa en följdfråga innan du delar din egen uppfattning. Du kan också fråga: ”Vill du att jag hjälper dig att hitta en lösning, eller vill du mest att jag lyssnar?”
Syftet är att bli medveten om hur vi möter den andra och vad det gör med vår kontakt.
Fundera också på hur det känns när du själv försöker berätta något viktigt. Finns det plats för dina tankar och känslor? Upplever du att ni båda vill förstå varandra?
Om du länge har saknat något grundläggande i din relation behöver nästa steg inte vara att försöka ännu mer. Det kan också vara att undersöka vad du längtar efter, vad du tror är möjligt att förändra tillsammans och om det här är en relation du vill fortsätta investera i.
Var ärlig mot dig själv kring vad du behöver för att trivas i en kärleksrelation – och om du tror att det går att nå dit tillsammans med den person du lever med i dag.
